Moas perspektiv

När jag kom til Liam hade jag ju först varit tvungan att dusha men eftersom jag hade lite av mina kläder hos Liam så var det inget problem. jag stod i dushen i säkert en halvtimma innan varmvattnet tog slut. Jag klädde på mig och gick sedan ut till Liam som satt i soffan och kollade ner i mobilen.

-Hej, vad gör du? frågade jag och försökte komma åt hans telefon. Han drog snabbt undan handen och kollade lite surt på mig.Vad var det som var så hemligt som inte äns hans flickvän fick veta? Aja...

-Okey...så varför ville du att jag skulle komma? frågade jag.

-Nej, jag ville bara träffa min tjej lite granna. Är det fel eller? Han lät nästan lite sur! Jag märkte ju att något inte var som vanligt.

-Hey, vad är det? Du värkar så himla sur hela tiden?

-Men, nej! Jag är bara trött och killarna kommer snart så du kanske ska ta att gå hem... VA? Han sa ju nyss att han ville spendera lite tid med mig och nu har jag varit här i typ en halvtimma. Han var så konstig. Jag måste prata med Tara!!

Och killarna skulle inte alls komma för dem var på bio allihopa med El och Perrie. Vad *** är problemet?

Liams perspektiv:

Mobilen började vibrera och jag svarade snabbt.

"Gud, jag är så stolt över dig!" Skrek Louis i luren.

"Det är väl knappast sin förtjänst att hon förlät mig!" Skrattade jag.

"Jo, kommer du inte ihåg? Det var ju jag som presenterade dig för Moa, eftersom du var för blyg för att göra det själv!" Svarade Louis nonchalant.

"Men det var ju länge sen, nu ska jag iallafall ringa min tjej, om du får ursäkta!"

"Va? Dissar du mig för en tjej?!" Sa Louis sårat, jag skrattade och tryckte bort samtalet.

Jag slog in Moas nummer och tryckte på ringa.

"Hallå, det är Moa?" Svarade hon och jag log, vad jag hade saknat henne. Hur hade jag kunnat klara mig utan henne?

"Heej Moa, det är Liam." Svarade jag fånigt. Jag hörde att hon skrattade.

"Haha, var det nåt speciellt du ville? Frågade hon.

"Nej, jag ville bara höra din underbara röst. Men nu när du säger det så, vill du träffas?" Sa jag och väntade spänt på svar. Jag hörde hur hon flåsade i luren.

"Åh, gärna! Vid dig?" Svarade hon och jag log.

"Förresten, vad gör du?"

"Joggar, är hos dig om 5 minuter!" Svarade hon och la på. Jag tittade mig omkring och upptäckte hur stökigt det var. Jag började plocka undan saker från golvet och precis när jag var klar plingade det till och jag gick snabbt och öppnade.

"Heej Liam! Sa Moa och kramade om mig. Jag flåsade och hon tittade frågande på mig.

"Vad har du gjort? Joggat?"

"Jag hade precis städat huset, för dig!" Svarade jag och log.

"Aw, vad gullig du är!" Sa hon och pussade mig på kinden. Vad jag hade saknat hennes pussar, jag hade saknat hela henne. Men nu var hon min igen och jag skulle aldrig släppa taget om henne igen. Aldrig.

______________________________________________________________________________________________________

Kommentera vad ni tycker! Vi tål kritik!

Taras perspektiv

Jag hade alltid gillat Liam och de andra killarna men det Liam gjorde mot Moa var inte okej! Man bara gjorde inte så.

Men nu hade tydligen Moa bestämt sig för att ge honom en andra chans så... Vad kunde jag göra åt det? Hon hade sagt att hon inte visste om hon litade på honom men hon var tvungen att försöka.

Liams perspektiv

Att Moa hade valt att ge mig en andra chans hade gjort mig så glad. Jag hade saknat henne så mycket och nu hade jag chansen att fixa allt så det blev som vanligt. Vi hade stått och pratat i säkert en timme utan avbrott där på gatan efter att Tara gått tillbaks till deras hus. Vi pratade om allt mellan himmel och jord och hon visade inte att hon var arg på mig längre. Jag hade frågat om en andra chans och hon svarade genom att långsamt böja sig fram och försiktikt kyssa mig på kinden.

Aa, och nu satt jag här i soffan och väntade på att hon skulle komma. Hon hade sagt att hon bara börja om och glöma det som hänt så nu skulle hon flytta hit.

Då slog det mig att jag inte talat om för killarna att vi var tillsammans igen. Jag kastade mig över mobilen som låg på soffbordet framför mig.

TO; @NiallHoran@Zayn_Malik@HarryStylesnr.1@LouisTomlinSon;

OMFG, träffade Moa igår och nu ä vi tsm igen...

//Är värkligen inte nöjd men det får duga!!

Moas perspektiv:
Jag packade mina saker i en väska och hörde hur mamma suckade bakom mig.
- Varför måste du flytta redan? Sa hon ledsamt.
- Mamma, jag är 18 år och det är inte direkt så att jag ska dö. Sa jag och kramade om mamma innan jag trängde mig förbi henne mot ytterdörren, hon följde efter mig till dörren och tittade på mig medans jag tog på mig skorna.
- Det är bara det att allt har gått så fort, vi hade just flyttat hit och jag trodde vi skulle få spendera lite tid tillsammans. Men nej, du skulle såklart flytta tillbaka till den där Liam som svek dig förut. Vad får dig att tro att han inte skulle göra det igen?! Sa mamma argt. Jag tittade förvånat på henne, hon som alltid hade tyckt så mycket om Liam. Sedan återgick förvåningen till ilska, vad hade hon för rätt att anklaga min pojkvän?!
- Jag är 18 år och tillräckligt stor för att kunna fatta mina beslut själv! Skrek jag ilsket. Mamma tittade argt på mig innan hon brast i gråt. Jag suckade och kramade om henne.
- Jag flyttar inte till andra sidan jorden, bara in till stan. 20 minuter härifrån, ni kan komma och hälsa på mig när ni vill. Sa jag och klappade henne på ryggen.
- Förlåt gumman! Jag kan bara inte fatta hur stor du har blivit! Sa mamma och log. Min stora flicka. Seså, gå nu. Liam väntar. Jag kramade om pappa och Tara en sista gång innan jag öppnade dörren och gick mot Liam.

Moas perspektiv

Vi gick fram på gatan jag och Tara. Mamma sa att vi skulle försöka lära känna våra grannar men man kunde väl inte bara gå och knacka på en dörr och säga ``Hej, vi är era nya grannar och vi vill lära känna er´´. Eller? Jag tror att Tara tyckte samma sak för vi gick bara där ned för gatan.

Plötsligt hörde jag någon ropa; Hey, du tjejen! Både jag och Tara vände oss om men jag vände mig snabbt om igen när jag såg vem det var. Det var Liam. Liam Payne. Jag stog inte ut i hans närvaro efter vad som hände mella mig och honom för ett år sedan. Han hade tydligen sett att det var jag eller åtmindstånde att det var Tara för han ropade snabbt; ``Tara, Moa vänta.´´ Jag vände mig sakta om igen och möttes av Liams gyllenbruna ögon.

-Vad vill du Liam? frågade jag stelt och försökte undervika att möta hans blick.

-Du tappade dina solglasögon! svarade Liam lika stelt.

-Tack, dem ramlade ur min väska typ.

-Hey, Moa? Är du fortfarande arg på mig?

jag suckade men svarade sedan;

-Liam, jag har aldrig varit arg på dig. Bra besviken och ledsen.

-Så... Kan du förlåta mig? frågade han sedan. Varför skulle jag förlåta honom? Han hade lurat mig. Hans kusin hade dött och han så att han behövde lite tid för sig själv. Så vi gjorde slut och dagen efter i tidningen stod det att han hade en ny flickvänn. Men jag hade inte träffat honom på ett år så han kanske hade förändrats?

-Visst! suckade jag och gick sedan farm för att krama honom. Han tog mig i sina armar och jag kände hur mycket jag hade saknat hans kramar. Men han hade lurat mig.

Efter att ha pratat ett tag kom jag på att jag visste att Liam och killarna bodde i centrala london så varför träffade vi honom här, i utkanten av stan?

Taras perspektiv:

Jag stod i hallen och letade med blicken efter min flyttlåda, men jag kunde inte hitta den någonstans. Jag och min familj som bestod av mamma, pappa och min tvillingsyster Moa hade just flyttat, ända från Sverige hit till utkanten av London. Jag hade egentligen hellre viljat bo mitt i centrum, men det fanns inga lediga hus där. Så vi bestämde oss för denna, en villa med tillhörande trädgård och en bit tomt i skogen bakom. Jag hörde snabba steg ner för trappan och vände mig om.

- Du måste se vårt rum, Tara! Det är värsta hotellsviten! Utropade Moa och skakade mig. Jag tryckte förskräckt bort henne.

- Vårt? Ska jag tvingas dela rum med dig? Sa jag och rynkade ögonbrynen. Det var inte direkt något större fel på min syster, förutom det faktum att hon var stökig och aldrig städade sitt rum. Hon var en riktig busunge som älskade att utmana ödet. Medans jag var mer samsad och lugn, och mitt rum var alltid prydligt. Det är ett mysterium att vi faktiskt är tvillingar. Jag suckade och följde efter Moa till vårt så kallade "hotellsvit". Men när jag kom in så förstod jag varför Moa kallade den så, det var verkligen ett gigantiskt rum med stora fönster, trägolv och ganska högt tak. Hela jag var som ett stort wow och jag stirrade på Moa som nickade nöjt.

- Så ni gillar rummet? Tara, stäng munnen är du snäll. Sa mamma och jag stängde snabbt min mun.

- Vi gillar den inte, vi älskar den! Eller hur, kära syster? Svarade Moa och jag nickade. 

- Er pappa och jag tänkte att ni skulle gilla den! Ni borde förresten gå ut och bekanta er med grannarna! För ni kommer troligtvis vara grannar långt framöver. Sa mamma och log.

- Vilken bra idé! Vi gör det med detsamma! Sa Moa och släpade iväg mig. Moa hade definitivt fått mammas gener, medans jag var mer lik pappa. Tur det.

______________________________________________________________________________________________________

Hoppas ni gillade första kapitlet! Kommentera gärna i kommentarerna elr i gästboken!

//Sally