Jag (Ida) tänker mig Moa som Ashley Benson. Född 17 april 1994 i Manchester, England. Hon är i vanliga fall en glad och sprallig som den flästa känner igen på stan som Liam Paynes X. Hon är en underbar sångare även fast det bara ä Tara som vet om det. Hon älskar att rita och är väldigt tankspridd. 

Jag tänker mig Tara som Shey MItchell. Född 17 april 1994 i Manchester, England. Hon är glad och sprallig precis som sin syster men lite mer frammåt ochmer störig än vad Moa är. Hon är jättebra på att dansa och sjunga och hon är inte rädd för att visa upp sig.

Zoie, Moas bästa vän ,som förhoppningsvis kommer in i novellen lite mer senare, tänker jag mig som Chyler Leigh. Hon är lite avundsjuk på Moa då hon har världens kändiscrush på Liam men det är inget hon visar. Nej, hon stöttar Moa till 1000 ,men har nu flyttat till Miami. Men nu ska ju Moa oxå dit...

Aa, sist men absolut iínte minst Liam. Ni alla känner ju till Liam Payne men här är han. em ansvarsfull kille som älska musik, sina vänner och sin Moa. Men han tänker sig inte riktigt alltid för, NEJ!! I denna novell kommer Liam göra måga misstag som han senare kommer att få ångra!!

     Moas perspektiv

När jag nu satt här i Liams famn så var det ändå något som kändes så fruktansvärt fel. Jag trodde att han skulle skada mig igen!! Jag hade ju inte sagt att jag hade förlåtit honom men han hade på något sätt slappnat av när jag kramade honom tillbaka. Men, jag vet inte. Jag kanske bara var tvungen att ge det lite tid. Ja, jag var tvungen att sticka. Jag ville ju inte ge Liam falska förhoppningar innan jag själv ens visste vad jag ville. Jag lutade mig tillbaka innan jag tog sats och vred mig ur Liams grepp och sprang mot hallen. Jag hörde hur både Liam och Tara snabbt var uppe på fötter och snart stod de båda i hallen framför mig. Jag reagerade snabbt och ryckte snabbt tag i jacken som hängde på en av hallkrokarna. Sedan sprang jag. Jag sprang och sprang hela vägen hem. Väl hemma möttes jag i dörren av pappa och mamma som var påväg ut. Jag döljde tårarna så gott det gick och hoppade spå att de inte skulle märka något.

-Gumman, vi går ut ett tag. Sa mamma och jag nickade snabbt innan jag gick vidare upp på mitt rum. Jag drog fram en resväska ur den stora garduroben och packde allt nödvändigt; Kläder, smink, dator, tandborste, pengar, pass och mycket mer innan jag satte mig ner vid skriv bordet och tänkte över allt. Ja, jag sjulle bort, bort till, ...till Sverige? Nej!! USA!!! Jag skulle ta mig till Heathrow-flygplats och sedan skulle jag boka en biljett till LA?? California?? Eller... Miami!! Ja!! Jag och Tara hade fått ärva en lägenhet av våran moster som dött så boende var ju inte ett problem. Jag skulle nog kunna komma in på någon skola eller få ett jobb någonstans i närheten. Jag skulle börja om med mitt liv och när jag var redo så skulle jag KANSKE ta kontakt med min familj och Liam igen. ...Liam ja... Jag drog fram papper och penna och skrev ett snabbt brev till mamma men jag visste att hon skulle förstå. Jag skrev oxå ett brev till Liam för att han var ju värd en förklaring även im det var jag som ville ha förklaringar...

``Kära Liam! Jag behöver tid. Tid jag inte kan få i samma land som du just nu...

Liams perspektiv

...Jag har därför lämnat England och min familj. Jag kommer börja om på nytt och starta ett nytt liv. Utan dig. Jag är så ledsen men det borde du oxå vara för det är på grund av dig som jag åker. Jag älskade dig, rättning; Jag älskar dig men det är för mycket nu. Du skadade mig. MYCKET. Och som sagt: Jag behöver tid...

Din Moa´´

Hon var borta, borta för alltid. Och allt var mitt fel...

Moas perspektiv:

Jag gick surt bredvid Tara medans hon glatt pratade med Liam, som då och då sneglade åt mitt håll. Tara knuffade till mig och flyttade sig sedan åt sidan, så att jag hamnade bredvid Liam. Jag suckade och fnyste lätt. Vad förväntade hon sig att jag skulle göra? Springa skrikandes iväg och gömma mig bakom henne? Det var ju bara Liam, killen som dubbel-krossat mitt hjärta i tusen bitar.

Liams perspektiv:

När hon inte flyttade sig tillbaka kände jag värmen sprida sig i mig, hon kanske skulle förlåta mig, trots allt. Jag visste mycket väl vad jag hade gjort, men det var inte som hon trodde. Jag hade varit full, fastän att jag bara druckit 2 glas. Men jag var känslig och blev mycket lätt full. Och sedan hade Ester kommit runt kröken, tagit ett stadigt grepp runt min nacke och kysst mig. Men jag hade inte gjort något motstånd. Jag suckade och flyttade mig ett snepp närmare Moa, samtidigt som hon gav mig en blick och flyttade sig åt sidan. Vad hade jag förväntat mig, att hon bara skulle förlåta när jag hade svikit henne 2 gånger?

När vi närmade oss mitt nyköpta hus tog jag fram mina nycklar och öppnade skramlande upp dörren, jag höll upp dörren för Moa som gav mig en blick full med förakt. Jag suckade och följde efter dem till köket där jag visade att de skulle sätta oss ner. Jag gick till ett skåp och tog fram ett paket kakor och lite saft som jag nyss köpt från affären. Sedan satte jag mig ner bredvid Moa och hällde upp saften i glasen medans Tara hjälpte mig att lägga kakorna på ett fat. Moa däremot satt helt spänd och verkade allmänt uttråkad.

"Du, så tråkigt hemma hos mig är det väl inte?" Skämtade jag och log ett leende som hon inte besvarade.

"Det är alltid tråkigt när du är i närheten." Svarade hon kort och det kändes som om jag fick ett slag mitt i hjärtat. Jag nickade sakta och tittade ner på bordet. Jag märkte hur Tara försökte rädda situationen.

"Ehm...när kommer er nya singel ut då, Liam?" Frågade Tara vänligt och log mot mig. Moa skakade på huvudet och suckade ljudligt.  

"Haha, kul att du nämner det. Den kommer faktiskt ut i övermorgon." Skrattade jag och Tara gav mig en förvånad blick.

"Men då måste du ju ha massor att göra, vi ska inte störa dig." Sa Moa snabbt och skulle just resa sig från bordet när jag tog tag i hennes arm och mötte hennes blick.

"Visst har jag mycket jobb, men jag ville hellre träffa en underbar tjej för att förklara att jag älskar henne." Sa jag tyst och jag kände hur Moa slappnade av i mitt grepp. Hon tittade ner och rodnaden spred sig i hennes ansikte, jag log och drog in henne i en kram. Hon kramade tillbaka hårt och borrade in sitt ansikte i min axel, medans jag drog in hennes underbara lukt och log stort.

_______________________________________________________________________________________________________

Nu äntligen kommer detta kapitel då jag (Sally) inte har uppdaterat på typ... Jag kan inte ens räkna, men jag är så ledsen och det lovas att bli bättre upd ! Så plizz, kommentera! <3

Moas perspektiv:
Jag stirrade tomt framför mig och suckade högt. Han hade gjort det. Igen. Plötsligt öppnades dörren och Tara stack ut sin huvud. Jag stirrade irriterat på henne och hon satte sig vid sängkanten.
"Komigen, deppa inte ihop nu. Han är inte värd det." Sa Tara och jag nickade.
"Du har rätt, men jag kan bara inte fatta--" Tara satte pekfingret framför munnen.
"Sch... Glöm honom." Sa hon och jag nickade. Hon hade rätt, han var inte värd all uppmärksamhet.
"Så ska vi gå och shoppa? Vi har trots allt inte hunnit det sedan vi kom hit, jag menar, vi är liksom i London!" Sa jag och Tara himlade med ögonen.
"Let's go!" Sa hon och gjorde armkrok med mig.
"Vänta, jag kan ju inte se ut såhär!" Utropade jag och Tara höjde på ögonbrynen. Jag suckade och gick till badrummet.
När jag var klar tog jag min väska och gick ut. Där Tara väntade tålmodigt. Hon skrattade när hon såg mig och jag tittade undrande på henne.
"Värst vad du har tagit i, ska du på fest eller?!" Sa hon ironiskt och jag flinade.
"Jag måste ju få tillbaka mitt rykte som Liam förstörde totalt." Sa jag och vi började gå mot stan. Det var en bit dit, men solen sken och luften var sval. Perfekt för en promenad.
Liams perspektiv:
Jag och grabbarna var precis klara med en photoshoot när Louis mobil ringde. Louis himlade med ögonen och svarade trött.
"Ja?"
"Åh, hej älskling!" Hela han sken upp och jag flinade.
"Ok, det fixar jag. Puss." Avslutade han och stoppade tillbaka mobilen i fickan.
"El vill att vi ska köpa några saker till middagen." Sa Louis och började gå.
"Vi?! Varför ska vi följa med?" Frågade Harry och vi andra nickade instämmande.
"Därför att jag vill det. Ni är ju mina bästisar, snälla? Jag vill inte gå ensam!" Bad Louis och gjorde en hundvalpsmin. Jag himlade med ögonen och skakade på huvudet. Vad var det egentligen med Louis? Vi följde efter honom in i en mataffär och han plockade åt sig en korg.
Moas perspektiv:
Jag och Tara gick ut från Chanel med 3 påsar var i händerna.
"Aldrig shopping mer..." Pustade Tara eftrsom hon var den 'ikke-shopping-typen' som hon var. Jag skrattade och vi började gå hemmåt. På vägen hem gick vi förbi mataffären och kom på att mamma hade bett oss att köpa några saker tidigare. Jag suckade och vi gick in. Jag stannade i ett steg och vände snabbt på klacken. Men det var redan för sent, han hade sett mig.
"Moa, vänta!" Ropade han och jag vände sakta på mig.
"Vad vill du?" Väste jag irriterat och rynkade på ögonbrynen. Liam sprang fram till mig och tittade mig djupt i ögonen.
"Allt är inte som du tror Moa. Snälla, följ med mig hem så ska jag förklara!" Sa han bedjande och försökte krama om mig. Men jag backade snabbt undan.
"Rör mig inte. Försvinn, jag vill aldrig se dig igen." Sa jag och började springa. Men någon blockerade mig och höll fast mig hårt. Jag tittade upp och såg att det var Tara. Jag blev så förvånad att jag stod helt paralyserad.
"Moa, jag gillar det inte mer än vad du gör, men snälla låt honom förklara. Det kan liksom inte blir värre." Sa hon allvarligt och min mun drog ihop sig till ett streck. Jag kunde inte fatta att min egen syster gick emot mig.
"Tara, släpp mig. Jag kan inte fatta att min egen syster går emot mig." Sa jag argt men hon rörde inte ett min.
"Moa, ge honom en chans att förklara."
"Jag har redan gett honom två, men han sumpade de helt!" Sa jag och borrade in min blick i Tara. Men när hon inte släppte gick jag med på att låta honom förklara, men Tara skulle vara med. Ifall han försökte göra något.
___________________________________________________________
Förlåt för dålig uppdatering från min (Sallys) sida. Men nu är den här, så kommentera! ;)

Taras perspektiv

Jag satt inne på mitt rum när jag ser en twitterlänk som intreserar mig; Liam Payne lurar Moa Stockwood igen?

``Som dem flästa vet så har popstjärnan Liam Payne en gång haft ett 1,5 år långt förhållande på den unge Moa Stockwood. Han lurade då henne för den Austalienska modellen Ester Crockfee. Vad många inte visste var att Moa och Liam blev tsm igen för ca. en månad sedan. Men nu går käkllor ut med att Liam har varit otrogen mot Moa igen med ingen mindre än unge fröken Crockfee. Vad rycktet säger har Moa lämnat Liam och han ska tydligen vara förkrossad. men då kan man ju undra, om han är så förkrossad för att han älskar henne så mycket, varför gjorde han det då?´´

Jag blev arg, nej, riktigt arg. Jag flög upp ur sängen och ner för trapporna men häjdade mig snabbt när jag såg mamma stå och krama om Moa nere i hallen. Jag puttade bort mamma och kramade om Moa hårt. Jag kände hur hon skakade av gråt och hur hon snyfftade till då och då. Hur FAN kunde han? Liam Payne...

``Next quistion is from Seva and she wanna know whith roll people play in the band, Harry is the flirt, Zayn is vane, Liam is the smart one...´´ Den gamla videodagboken från X-faktor spelades upp i mitt huvud. Liam, smart? Jo, man tackar ja...

Liams perspektiv

Vad hade jag gjort? Hur kunde jag vara så dum? Jag älskade ju Moa och har alltid gjort det. Men jag har lurat henne två gånger och jag har ingen riktig bra förklaring. Hon skulle såklart aldrig lita på mig igen. Hon var borta. Borta. Och allt var mitt fel...

Moas perspektiv

Jag sprang, bara spran. Jag visste inte vart jag skulle eller vad som skulle hända här näst. Han hade lurat mig igen. Och grejen var att de var Liam ``FREAKING´´ Payne. Han som var känd för att vara så gullig och omtänksam. Pfft, säger bara tänk om tjejer. Jag kunde klart och tydligt höra mammas röst eka i mitt huvud; ``Det är bara det att allt har gått så fort, vi har precis flyttat hit och jag trodde att vi skulle få spendera lite tid tillsammans. Men nej, du skulle såklart flytta tillbaks till den där Liam som svek dig förut. Vad får dig att tro att han inte skulle göra det igen?!´´ Hon hade ju haft rätt hela tiden men jag skulle såklart inte lyssna utan bara handlade i vad som kändes rätt just då. Hur kunde han? IGEN!! Jag visste inte hur jag kom dit men efter ett tag stod jag utanför min ytterdörr och knackade på.

-Moa? Fraged mamma chockat när hon öppnade dörren. Jag svarade inte utan bara kastade mig i hennes famn och grät. Hon förstog vad som hade hänt och sa bara.

-Såja, det kommer bli bra. Men du? Sa hon och sköt mig ifrån henne och kollade allvarligt in i mina ögon.

-Vad var det jag sa...

Ville bara tipsa er om min och Idas privata bloggar:

Idas: http://idikadirectioner.bloggplatsen.se/

Sally: http://salluo.bloggplatsen.se/

Kolla gärna in! 

Moas perspektiv:

- Okej, då går jag väl. Sa jag en aning irriterad. Precis när jag skulle öppna ytterdörren stoppade Liam mig.

- Snälla, ta inte illa upp! Jag är bara inte mig själv just nu... Suckade han och försökte krama om mig, men jag drog mig undan. Han tittade ledsamt på mig.

- Hur ska du ha det egentligen?! Först ville du att jag skulle komma, sedan ville du inte det... Sa jag surt och sprang nerför trapporna. Jag hörde hur Liam sprang efter mig och tog tag i min arm. Jag försökte rycka bort armen men han drog mig till sig.

- Snälla, gå inte Moa. Jag ska berätta allt. Sa han gråtfärdigt. Jag kunde inte se honom såhär så jag följde efter honom tillbaka till hans lägenhet. Vi satte oss i soffan och jag väntade på hans förklaring. Men ingenting kom. Jag var på väg att resa mig när Liam brast ut i gråt. Han räckte mig hans mobil och jag läste vad som stod på den.

"Hörde att du hade fått tillbaka Moa. Men vi var ju inte klara med varann. Så om du inte vill att hon ska bli skadad, dumpa henne och kom tillbaka till mig." Jag ryste och tittade på Liam.

- Det är Ester, eller hur? Sa jag. Ester, bara namnet fick mig att må illa. Liam hade varit otrogen mot mig med henne under så lång tid utan att jag visste om det. Jag var verkligen en idiot som inte fattat det tidigare, och nu verkade det som att hon var efter honom igen.

- Och nu vill du dumpa mig och bryta mitt hjärta i tusen bitar igen?! Liam, jag trodde verkligen inte du var sån. Du av alla personer! Utropade jag och reste mig hastigt.

- Nej, det är inte som du tror! Snälla, låt mig förklara! Sa Liam och höll fast mig.

- Släpp mig! Annars ringer jag polisen! Skrek jag och han släppte mig. Jag sprang nerför trapporna och ut i regnet, mina kläder blev blöta men jag brydde mig inte längre. Jag kunde inte fatta att det var sant, jag förlät honom och nu gör han det igen. Trodde han verkligen att jag skulle gå på det, igen?! Jag är inte så desperat, jag kunde klara mig fint utan honom. Men innerst inne visste jag hur fel jag hade.