Moas perspektiv

Där stog han. Killen som jag älskade mer än något annat. Killen som sårat mig två gånger. När det sista nådde mina tankar blev jag arg igen. Arg och besviken. Jag kollade upp i Liams ljusbruna ögon. Åhå, vilka ögon!! dem får mig ärligt att smälta. NEJ... Vad tänker jag på!? Han ska inte få som han vill så lätt. Pfht...

-Vad vill du? Frågade jag bithigt. Ja, Jag kunde vara lite för mycket när jag är ledsen eller arg.

-Jag vill ha dig tillbaka. Och det vet du! Moa, du är mitt allt. Utan dig är jag inget... Svarade Liam samtidigt som han tittade in i mina ögon. Han lät...jag vet inte...ångerfull??

-Liam, jag vet. Men jag vet inte om jag kan lita på dig igen. Om du vill att vi ska kunna vara tillsammans så måste du visa att du är påklitlig. Jag älskar dig Liam, mer än nån annan men du vet...jag behöver tid.

-Mm, men bara låt mig göra en sak innan jag lämnar dig. mumlade han tyst. Jag blev lite rädd men herregud, det var ju bara Liam. Han tittade upp från golvet och mötte min blick. Han tog ett steg fram och lyfte sakta upp mitt huvud med sina händer. Utan att tänka stälde jag mig på tå för att sedan trycka mina läppar mot Liams. Kyssen var parsonerad men stel. Jag drog mig sakta undan från Liam för sista gången. Eller, Kanske vi skulle fixa detta? Jag backade in i mitt rum igen innan jag stängde dörren och gled ner längs med insidan av den. Där brast det. Jag lät tårarna rinna. 

Jag kände hur mascaran kletades ut under mina ögom men jag brydde mig inte. Istället  satte jag mig vid skrivbordet och drog fram penna och papper och började skriva. ``I can be so negativ sometimes, my own worst enemy sometimes...(lyssna gjärna på Wings av Cimorelli, kunde inte få in en video...)

Låten var klar och nu satt jag här igen uten någon eller något. Helt ensam. Plötsligt kände jag hur mina ögon lock blir tyngre och jag somnade sittandes på rumsgolvet.

Jag vaknade av att någon skackade om mig. Ordentligt. Zoie!!

-Zoie!!! Skrek jag så högt så att hela våningen troligtvis vaknade.-Omg, hur kom du in på mitt rum??

-Det var öppet men wth... Varför har du inte berättat att du är så här jävla duktig på att skriva låtar? Frågade Zoie surt.

-Ingen bryr sig väl om att jag skriver låtar eller sjunger bra... Svarade jag utan att lufta blicken från skrivblocket som Zoie höll i.

-Jo, jag slår vad om att pappa gör. Va, Simon Cowell? Ja, Hennes pappa var mannen som skapat One Direction. Jag tänkte igenom det hela innan jag lät Zoie dra iväg mig till London igen. Visst hade jag lite skuldkänslor över att bara lämna Tara och Liam. Men, jag hade bestämt mig!! Jag skulle INTE ta tillbaks Liam. Nej, jag skulle satsa på musiken och börja om på nytt!! Om det nu var så att Simon gillade mig...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Moas perspektiv   Vi satte oss i soffan och man märkte att det var lite stelt i mellan oss. -Så, jag bara tycker att vi borde prata om.. allt? Frågade jag lite tveksamt. -Ja, kanske. -Okej, Liam. Såhär. Jag är inte tillsammans med Justin Bi...

Moas perspektiv Vad hade jag gjort? Hur kunde jag säga att jag var tillsammans med Justin Bieber? Jag hade träffat honom en gång, och det var på grund av jobbet! Ärligt, aldrig att jag skulle dejta honom. Ush!! Men Liam hade sårat mig mer än vad ...

Moas perspektiv: Jag gick snabbt in och stängde altandörren, sedan zappade upp TV:n och lutade mig tillbaka i sängen. Mina ögonlock var tunga efter den jobbiga dagen och jag somnade snabbt. Dörrklockans skära signal tvingade mig att stiga upp och...

Moas perspektiv: Jag klev av limousinen och bländades av alla fotoblixtar. Det var alltså såhär det var att vara känd, tänkte jag och log mot folkhavet. "Moa! Please, kan du signera detta? Jag är ditt absoluta största fan!" Skrek någon rakt in i ...

4 månader senare/Moas perspektiv   Allt hade gått så bra och jag var nu signad hos Syco Musik och hade en turne på gång. Jag hade gått vidare. Jag hade inte tänkt på Liam på ca. 3 månader och det känns ganska bra. Visst har det stått mycket i tin...