Moas perspektiv

Vi satte oss i soffan och man märkte att det var lite stelt i mellan oss.

-Så, jag bara tycker att vi borde prata om.. allt? Frågade jag lite tveksamt.

-Ja, kanske.

-Okej, Liam. Såhär. Jag är inte tillsammans med Justin Bieber, okej?

-Varför sa du så då? Frågade Liam besviket.

-Jag var rädd, okej? Rädd för allt. Rädd för att vara med dig, rädd för att förlora dig, rädd för att förlora Tara. Allt.´´

-Så, älskar du mig fortfarande?

-Mer än något annat men jag vet inte om jag litar på dig. Jag suckade och tittade ner i mina händer.

-Jag är så ledsen Moa. Jag bara vet inte vem jag är utan dig. Det lät som om han menade det men jag var fortfarande rädd.

-Okey, like this; Jag älskar dig, du älskar mig, jag vet inte om jag litar på dig och du vet inte vem du är utan mig. Så, allt är väldigt komplicerat.

-Moa.. jag...

-Men. Vi kanske kan lösa detta tillsammans. Eller?

-Mm...

-Först måste du lova att vad som än händer får du aldrig vara otrogen mot mig igen.

-LOVAR.

-Bra, sen, jag tror att vi bara ska börja om från början. Är det okej?

Istället för att svara sträckte Liam fram handen och sa:

-Hej, Liam.

Jag tog tag i hans hand och drog mig närmare honom.

-Jag älskar dig Liam!!

-Jag älskar dig mer.

-Nej...Jag svbröt mig själv genom att trycka mina läppar mot hans. Åh, vad jag hade saknat honom...

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 Så, Moa och Liam tsm igen! Vad tycker ni? Jag vet att Sally är mycket bättre på att skriva än vad jag är men hoppas att ni står ut. Nu är det inte mycket kvar på I Want You! Jag tror att detta kanske kan vara sista kapitlet och sedan så kommer det en epilog. Ska höra med Sally!! Xx Ida

Moas perspektiv

Vad hade jag gjort? Hur kunde jag säga att jag var tillsammans med Justin Bieber? Jag hade träffat honom en gång, och det var på grund av jobbet! Ärligt, aldrig att jag skulle dejta honom. Ush!! Men Liam hade sårat mig mer än vad jag någonsin förtjänat så han kunde gått tro att jag var upptagen.
-Åh, vad ska jag göra? Frågade jag Zoie när vi satt på ett café i centrala London.
-Ärligt Moa, du måste komma över att Liam var otrogen mot dig och gå vidare! Om du älskar honom; säg det till honom. Och om du ärligt inte vill ha med honom att göra så säg det!! Ni måste prata.
-Ja, du har rätt! För det hade hon. Jag var tvungen att prata med Liam. Jag sa hejdå till Zoie och gick hem.
Hemma var det tyst. Tyst som i graven. Jag satte mig i soffan och virade en filt runt mig. Jag tog upp telefonen från bordet och slog vant in Liams nummer. Jag tvekade lite innan jag tryckte grön lur och väntade.
-Vad vill du, Moa? Är inte du upptagen med Justin?
-Liam, vi bara... Vi måste prata! Sa jag istället för att svara på hans frågor.
-Varför? Du vill inte vara med mig i alla fall.
-Vad vet du om det? Det var ju ändå du som... Bara kom hit okej??
-Visst! Sedan la han på! Gud, han verkade arg eller besviken. Men jag jag kan väl förstå honom.

Liams perspektiv

Jag knackade på Moas dörr och hon öppnade med ett snett leende. Hon var så fin! Min Moa. Eller Justins Moa?
-Hey, kom in...

Moas perspektiv:
Jag gick snabbt in och stängde altandörren, sedan zappade upp TV:n och lutade mig tillbaka i sängen. Mina ögonlock var tunga efter den jobbiga dagen och jag somnade snabbt.
Dörrklockans skära signal tvingade mig att stiga upp och jag öppnade sakta dörren. Utanför stod Liam, den person jag minst ville träffa just nu. Han kastade sig på mig och kramade om mig hårt. Jag bokstavligen fick slita av honom från mig.
"Snälla Moa, forgive me, snälla låt mig bli din igen!" Han fick nästan ingen luft och jag kollade lugnande på honom.
"Du har aldrig varit min, och jag din. För du har alltid haft fullt upp med din superperfekta modell, varför inte gå tillbaka till henne igen?!" Liam gav mig en ledsen blick och tittade ner. Nu var ilskan istoppbar och jag kunde inte behärska mig själv.
"Det är ändå för sent, jag är redan upptagen. Med Justin." Åh, jag och min stora mun. Vilken lögnare jag var.
Liams ögon spärrades förskräckt upp och han nästan rynkade på näsan.
"Me-me-med...Justin...Bieber?" Stammade han fram och hela han skakade. Nu kunde jag inte komma undan längre.
"Eh...ja. Har du några problem eller?" Sa jag fientligt. Han gav mig en sårad blick.
"Men...du sa att du...gillar mig? Jag menar, gillade mig?" Frågade han ledset. Vad hade jag dragit mig in i?
"Saker kan förändras, som du nog borde veta? Det är bara att fatta, we are never ever getting back together again." Jag visste att jag var patetisk men vad hade jag för val? Om jag förlät honom igen skulle han bara såra mig igen.
"Okej. Men jag vill bara att du ska veta att...jag älskar dig." Väste han fram och jag nickade sakta. It's over. Really over.
____________________________________________________________
Verkligen ledsen för kort kapitel, men kommentera riktigt duktigt nu ändå ! xD

Moas perspektiv:
Jag klev av limousinen och bländades av alla fotoblixtar. Det var alltså såhär det var att vara känd, tänkte jag och log mot folkhavet.
"Moa! Please, kan du signera detta? Jag är ditt absoluta största fan!" Skrek någon rakt in i mitt öra och räckte mig min nysläppta singel, "Nobody Like You." Jag tog glatt emot den och skrev min autograf innan jag fortsatte framåt mot mitt hotell.
Liams perspektiv:
Efter intervjun hade jag skyndat mig hem och kollade nu på TV. Men plötsligt hördes skrik och rop utanför fönstret och jag suckade. Att fansen alltid skulle hitta mig. Jag gick mot fönstret och blev förvånad över att det faktiskt inte var jag som orsakat det öronbedövande skriket, utan en bit bort hade en limousin precis parkerats. Och ut kom, Moa... Jag hade nästan glömt bort att hon nu också var känd. Jag betraktade henne en stund innan jag förstod att hon skulle bo på Plaza Hotel, som låg precis bredvid mitt hus.
Moas perspektiv:
Jag skrev några autografer och tog några bilder till innan jag gick in i lobbyn. Men precis innan hann min blick svepa över folkhavet, vidare mot några hus bredvid där min blick tillslut fastnade på honom. Liam. Mitt hjärta gjorde en skutt och jag kunde inte låta bli att gapa. Sedan kom jag på mig själv och skyndade mig in som om ingenting hade hänt.
Jag låste upp mitt rum och slängde mig direkt i sängen. Vilken dag, först en skivsignering, sedan fort till studion för de sista förberedelserna innan min turné, och till sist detta. Jag suckade och gick ut på altanen för lite friskt luft, jag andades djupt och lät vinden ta tag i mitt hår. Jag tittade mig omkring men fick istället en hjärtattack. Det kunde inte vara sant, det fick inte vara sant. Jag stirrade in i Liams ögon och det gick sakta upp för mig vem jag bodde granne med.
Liams perspektiv:
Jag stirrade på henne och märkte att hon gjorde samma sak med mig. Sedan, efter en viss tveksamhet, höjde jag handen och vinkade lätt. Men vad hade jag förväntat mig? Såklart att hon inte skulle vinka tillbaka. Jag förvånades av den ynka avståndet mellan oss, så nära, men ändå så långt bort.
____________________________________________________________
Förlåt för kort kapitel ! Men om ni kommenterar riktigt duktigt kommer nästa kapitel upp snabbare ! <3

4 månader senare/Moas perspektiv

Allt hade gått så bra och jag var nu signad hos Syco Musik och hade en turne på gång. Jag hade gått vidare. Jag hade inte tänkt på Liam på ca. 3 månader och det känns ganska bra. Visst har det stått mycket i tiningen om ``Liam Payne bryter upp med nya stjärnan Moa.S igen´´ Men snälla nån, det var väl ändo jag som hade brytit upp med honom. Pressen hade inte koll på nånting... Nu skulle jag tillbaka till London för att ordna upp en massa saker med Simon och bandet. Till London. Där Tara var. Där mamma och pappa var. Där Liam var...

Liams perspektiv

Vi satt i studion och väntade på att Simon skulle bli klar med en massa papper. Killarna verkade ha roligt men jag var helt borta. Mina tankar var på annat håll, på Moa. Moa hade gått och blivit nästan lika stor som vi och jag visste inte ens att ho kunde sjunga. Åh, vad jag saknade henne. Hennes leende, hennes ögon, hennes hår, hennes läppar... Det hade nu gått 4 månader sedan jag sist såg Moa. Hon hade lämnat mig och Tara ensama i Miami och vad jag vet så har dem ingen kontakt alls. Tara hade berättat att hon inte hade hört av sig på 2,5 månad och att hennes föräldrar var förkrossade. Jag förstog dem. Förkrossade. Det var precis vad jag oxå var. Förkrossad...

Ca. 2 h senare

Jag och killarna stod och pratade innan interviun vi hade om några minuter. Det skulle tydligen vara direkt-sänt. 

-Och här har ni One Direction. Skrek kvinnan på scenen och vi sprang in. Vi fick tacka och sätta oss i några soffor.

-Så, vem är vem? Herergud, vilken fråga...

-Jag är Louis. Sa han lugnt.

-Niall, Zayn, Liam och Harry. Sa vi alla i rad. Kvinnan som tydligen hette Sophie skrev något i sitt papper och tittade sedan upp på oss igen.

-Ni har precis släppt erat nya allbum, visst. Vi alla nickade och frågorna fortsatte.

-Okey, jag bara måste fråga. Nej, nu kommer frågan jag inte vill ha. `` Vilka är singlar här?´´

Jag, Niall och Harry sträckte upp händerna i luften och Sophies blick fasnade på mig.

-Liam, nu måste du förklara. Vad har hänt med Moa?

-Ärligt så vet jag inte, eller, vi har inte pratat på 4 månader och...

-men hennes karriär verkar ju gå frammåt.? Frågade Sophie

-Ja, tydligen så är hon ochså en duktig sångare och har satsat på musiken.

-Ja, nu är hon på väg hem till London men i USA, igår togs dom här bilderna på Moa och Justin. På den stora bildskärmen visades ett bildspel på Moa och... Justin Bieber. Mitt hjärta gick i bitar. Igen. Visst, hon hade gått vidare men det gjorde ont att se henne lycklig med någon annan än mig....

Moas perspektiv

Där stog han. Killen som jag älskade mer än något annat. Killen som sårat mig två gånger. När det sista nådde mina tankar blev jag arg igen. Arg och besviken. Jag kollade upp i Liams ljusbruna ögon. Åhå, vilka ögon!! dem får mig ärligt att smälta. NEJ... Vad tänker jag på!? Han ska inte få som han vill så lätt. Pfht...

-Vad vill du? Frågade jag bithigt. Ja, Jag kunde vara lite för mycket när jag är ledsen eller arg.

-Jag vill ha dig tillbaka. Och det vet du! Moa, du är mitt allt. Utan dig är jag inget... Svarade Liam samtidigt som han tittade in i mina ögon. Han lät...jag vet inte...ångerfull??

-Liam, jag vet. Men jag vet inte om jag kan lita på dig igen. Om du vill att vi ska kunna vara tillsammans så måste du visa att du är påklitlig. Jag älskar dig Liam, mer än nån annan men du vet...jag behöver tid.

-Mm, men bara låt mig göra en sak innan jag lämnar dig. mumlade han tyst. Jag blev lite rädd men herregud, det var ju bara Liam. Han tittade upp från golvet och mötte min blick. Han tog ett steg fram och lyfte sakta upp mitt huvud med sina händer. Utan att tänka stälde jag mig på tå för att sedan trycka mina läppar mot Liams. Kyssen var parsonerad men stel. Jag drog mig sakta undan från Liam för sista gången. Eller, Kanske vi skulle fixa detta? Jag backade in i mitt rum igen innan jag stängde dörren och gled ner längs med insidan av den. Där brast det. Jag lät tårarna rinna. 

Jag kände hur mascaran kletades ut under mina ögom men jag brydde mig inte. Istället  satte jag mig vid skrivbordet och drog fram penna och papper och började skriva. ``I can be so negativ sometimes, my own worst enemy sometimes...(lyssna gjärna på Wings av Cimorelli, kunde inte få in en video...)

Låten var klar och nu satt jag här igen uten någon eller något. Helt ensam. Plötsligt kände jag hur mina ögon lock blir tyngre och jag somnade sittandes på rumsgolvet.

Jag vaknade av att någon skackade om mig. Ordentligt. Zoie!!

-Zoie!!! Skrek jag så högt så att hela våningen troligtvis vaknade.-Omg, hur kom du in på mitt rum??

-Det var öppet men wth... Varför har du inte berättat att du är så här jävla duktig på att skriva låtar? Frågade Zoie surt.

-Ingen bryr sig väl om att jag skriver låtar eller sjunger bra... Svarade jag utan att lufta blicken från skrivblocket som Zoie höll i.

-Jo, jag slår vad om att pappa gör. Va, Simon Cowell? Ja, Hennes pappa var mannen som skapat One Direction. Jag tänkte igenom det hela innan jag lät Zoie dra iväg mig till London igen. Visst hade jag lite skuldkänslor över att bara lämna Tara och Liam. Men, jag hade bestämt mig!! Jag skulle INTE ta tillbaks Liam. Nej, jag skulle satsa på musiken och börja om på nytt!! Om det nu var så att Simon gillade mig...

Taras perspektiv:
Vi gick med snabba steg till receptionen där vi bokade en sista minuten biljett till Miami, jag sneglade mot Liam som var alldeles förstörd. "Ehm...en sak till. Kan du söka upp vilket flyg Moa Stockwood skulle med?" Bad jag och receptionisten nickade till svar och knappade på datorn framför sig.
"Flyg 92 till Miami med Norwegian avgick 12.45 här på gate 24." Sa hon och jag tackade innan jag tog med biljetterna och drog Liam till rätt gate.
"...flyg 51 till Miami avgår om 5 minuter, vi söker två sista-minuten passagerare som fortfarande inte kommit ombord, Tara Stockwood och Liam Payne. Jag upprepar..." Hördes det från högtalarna och vi checkade våra biljetter innan vi snabbt klev ombord.
Moas perspektiv:
Jag hade precis klivit av planet när min mobil började ringa, igen. Jag tvekade en stund innan jag svarade.
"MOA, VI KOMMER!" Skrek Tara in i luren och jag tog bort telefonen från örat.
"Eh...va?" Svarade jag chockat.
"Vänta där, vi kommer om...45 minuter..." Sa hon men jag avbröt henne.
"Vad menar du med vi...?" Men jag ville nog helst inte veta. Hon suckade och jag kunde nästan tänka mig hur hon himlade med ögonen.
"Guud, Moa. Liam såklart! Din pojkvän, du vet?" Sa Tara drygt och jag grimaserade fastän att hon inte kunde se det.
"Han är inte min pojkvän längre, hur mycket jag än älskar honom så älskar han mig inte tillbaka." Det var som ett hårt slag för mig att erkänna detta. Men jag bet ihop och tvingade tillbaka tårarna.
"Men va?! Såklart han älskar dig, han sörjer ju nästan ihjäl sig!" Sa hon och jag hörde hur hon pratade med någon i bakgrunden. Jag visste vad hon tänkte och skulle precis lägga på när jag hörde hans förstörda röst.
"Moa, jag älskar dig så snälla forgive me." Jag blev helt stum och kunde inte förmå mig själv att svara.
"Eh...jag vet inte Liam." Svarade jag efter en stunds tystnad och jag hörde hur han kippade efter luft.
"...snälla, Moa...!" Bad han men jag var fast besluten. Jag tänkte inte låta honom få som han vill så lätt, om han ville ha mig, fick han hitta mig först. Jag stängde av mobilen och inte förräns nu slog det mig att jag var här. I Miami. Jag kollade mig omkring och stirrade med häpnad över havet, och stranden. Så helt av sig självt började jag gå, den var bara en bit bort från hotellet och jag upptäckte en ståtlig byggnad alldeles nära stranden. Grand Beach Hotel. Här skulle jag trivas, tänkte jag och log stort.
Liams perspektiv:
Drygt en timme senare steg vi av planet och värmen slog emot mig. Jag andades in den friska luften och mådde direkt mycket bättre till mods. Men det var ett problem: hur skulle vi hitta Moa i denna röran? Tänkte jag och kollade mot folkhavet.
"Vi har bara ett problem, hur ska vi hitta Moa?" Frågade jag och vände mig mot Tara. Hon ryckte på axlarna och log busigt mot mig.
"Enkelt, vi spårar hennes mobil. Den är som hennes lilla bebis och hon har alltid den med sig, vart hon än gick." Sa Tara och jag klappade henne på axeln.
"Smart där!" Skrattade jag och hon tog fram sin mobil och ringde till Moa. Signal efter signal gick fram men ingen svarade. Jag fick en dålig känsla av att vi aldrig skulle hitta henne men Tara log stort. Hon tittade mot stranden och började sedan gå i riktning mot hotellet som låg precis bredvid. Jag kollade osäkert på henne, men följde efter när några tjejer började skrika när de upptäckte mig.
Moas perspektiv:
Så fort jag öppnat dörren till mitt rum kastade jag mig i den stora dubbelsängen och ett suck, fylld med både glädje och sorg, slank ur min mun. Jag kollade ut genom fönstret och en helt awesome utsikt slog emot mig. Plötsligt började någon knacka på dörren och jag tvekade en stund, innan jag öppnade dörren. Det skulle jag inte ha gjort.
Liams perspektiv:
Så fort jag såg henne hann skuldkänslorna ifatt mig igen. Hon såg helt fantastiskt, som vanligt och jag kunde inte fatta hur jag tänkt när jag sårat henne så djupt. Den här tjejen hade en gång varit min, skulle hon kunna bli det igen?
____________________________________________________________
Hehe, känner mig nöjd som skrivit ett lite längre kapitel än vad jag annars gjort. (Sally) Så plizz, kommentera! <3

Taras perspektiv:

Min hand skakade när jag snabbt läste igenom lappen från Moa, min mun föll till marken och jag sprang till vardagsrummet där mina föräldrar satt i soffan och kollade på TV. Jag stängde av TV:n, ställde mig framför soffan och räckte fram lappen. Jag såg deras ögon skumma genom texten och sedan föll lappen till golvet. Mamma skrek ett gällt skrik och pappa fick en bekymrad rynka mellan ögonbrynen. Sedan tog pappa fram telefonen och knappade in ett nummer. Det var ju verkligen svårt att gissa vilket. Jag kunde inte förstå hur hon tänkte här, jag menar, hon stack utan att säga ett knyst till mig. Hennes älskade syster. Jag ville ju också rymma och flytta till Miami!

Moas perspektiv:

Jag hade precis stigit på planet när mobilen började ringa.

"...it's gotta be youuu, only youuu..."

Alla blickar vändes mot mig och jag rodnade lätt, jag tog fram min mobil ur fickan och kollade på numret. Pappa. Jag klickade bort samtalet och stoppade tillbaka mobilen utan att röra en min. Sedan letade jag upp min sits och sjönk ner i stolen. Jag letade igenom min väska efter min MP3, men istället fastnade min blick på något som glimrade längst ner i väskan. Jag stelnade till och stirrade på föremålet i min hand.

*Flashback*

Det röda hjärtat glimrade i min skakiga hand och jag stirrade upp på Liam som nickade leende.

"Prova det!" Föreslog Liam och jag vände mig om och lät honom knäppa på det. Jag vände mig om igen och Liam log mot mig.

"Jag visste att det skulle passa dig, den glimmar såsom dina fina ögon." Mumlade Liam och smekte mig över kinden. Jag log och slängde mig sedan i Liams famn.

"Tack, tack, tack!" Utropade jag glatt och Liam skrattade. Sedan tryckte han mig ifrån sig och kollade mig djupt i ögonen.

"Den kommer alltid påminna dig om hur mycket jag älskar dig, hur långt bort du än är, vad som än händer kommer jag älska dig Moa." Viskade Liam och kramade om mig igen.

"Jag älskar dig också, Liam." Mumlade jag i hans famn.

*Slut på Flashback, nutid*

Jag stirrade på hjärtat, jag tvekade en stund innan jag knäppte det runt min hals. Nu skulle jag alltid ha honom med mig, vart han än var, vad som än hände.

______________________________________________________________________________________________________

Hehe, känner att det har varit bra upd idag! xD Så för fortsatt bra upd kommentera på, kära läsare! <3